immunmotkunskap

---

---

Tårarna bara fortsätter välla ner för mina kinder. De tycks aldrig ta slut, men det behöver dom inte göra. Jag gråter för dig.
Tänker tillbaks på alla minnen vi har tillsammans. När vi satt och spelade Counter-Strike på X-box i mitt lilla rum i Stallarholmen hos Nykvist och lyssnade på Takida.. Killed by train. När du fick flytta hem till dina päron i stockholm. När jag precis fyllt arton och du var med ut på krogen. När du messade mig efter du fått beskedet att du hade blivit antagen till prövning i Västerås för att bli den pilot som du alltid velat. Och när du ringde mig direkt efteråt och sa att du kommit in. Dagen då du flyttade från Stockholm för att följa din dröm. När jag fick ett sms av dig där det stod att du hade flygit ett plan helt själv. När du ringde upp mig och sa"Tja fan, vad gör du?" Jag svarade, nej inte mkt själv då? "nää samma här.. Har typ precis klarat uppkörningen o så.." Hur glad jag blev för din skull och hur du sen inte kunde anstränga dig mer för att bevara coolet i din röst. När du hälsade på mig hos Cissi och vi träffade Andree och hade den där riktigt trevliga kvällen på Chaplins Bar. När vi träffade Bell o hennes kompis utanför Nivå 22 och dom bjöd oss in till hotellrummet och du glömde dina kalsonger där dagen efter. Haha, du var så förtvivlad över "dom nya kallingarna e ju kvar där! :O" När du spenderade en hel helg hemma hos mig och Patrik på Gärdet och vi körde bil. Hur nervös du va för det där du vet. Och när du, jag och Madde gick på Takidas senaste konsert på Hovet och efterfesten på Snaps. Och det sista vi gjorde tillsammans, det vi pratade om så länge du och jag. Vi gick på spåret ut till "Spökstationen" och insåg att det inte va något direkt märkvärdigt egentligen, men det spelade ingen roll för nu hade vi gjort det, och vi hade en otroligt bra kväll tillsammans.
Vi har så många minnen tillsammans, och glädje att tänka tillbaka på.

Jag kommer ihåg den sekunden Petri skrev till mig. "Alex är död..."

Jag har inte fattat det än, tror ingen riktigt gör det. Och jag kommer aldrig att glömma den känslan, sorgen och paniken jag fick i det ögonblicket..

Det här är min absolut jobbigaste dag i mitt liv, och jag talar för många när jag skriver att du kommer alltid finnas i våra hjärtan!

Det finns ingen lik dig, ingen kommer att kunna ersätta din plats. Den kommer för evigt vara din och den är stor. Du är redan så himla saknad gubben.. Fan..

Jag har nog aldrig gråtis såhär mycket i mitt liv, och då har jag varit med om en hel del.. Så himla orättvist att det är just du. Du förtjänade det bästa, det vet du väl?    Right?     DET BÄSTA !!


Den 26:e Januari 2010 kommer att vara ett datum att minnas.
Då du gick bort... Då våran ängla-pilot flög iväg, in i en dröm, hans egen dröm, att få sväva där uppe i det blå.

En son, en bror, en vän, en pilot